Suicidal Thoughts
Throw the Magnum to my head, threaten to pull shit
And squeeze, until the bed's, completely red
I'm glad I'm dead, a worthless fuckin' buddah head
The stress is buildin' up, I can't believe suicide's on my fuckin' mind
I want to leave, I swear to God I feel like death is fuckin' callin' me
And squeeze, until the bed's, completely red
I'm glad I'm dead, a worthless fuckin' buddah head
The stress is buildin' up, I can't believe suicide's on my fuckin' mind
I want to leave, I swear to God I feel like death is fuckin' callin' me
Just idag är jag stark
Jag fryser egentligen ohälsosamt mycket och radions autotunade låtar kommer snart bli min bleka död. Trots det kvarstår faktum, jag är stark! Starkare än någonsin! Allting som har hänt i mitt liv har bara gjort mig till en starkare person! Du är stark gumman! Stark...
Varför denna hysteri kring att vara ”stark”? Vad vet den genonsnittliga WT-fjortisen med en modeblogg och en kärlekssorg bakom sig egentligen om att vara stark? Vad innebär det att vara stark? När är man stark?
Ett modernt uttryck givetvis, det är inne att vara stark. Varje gång jag beblandar mig med det aidssmittade communityt Facebook, slås jag av liknande uppdateringar i nyhetsflödet.
Uteslutande varenda gång har någon lagt upp en bild på sig själv med bildtexten ”Starkare än någonsin” ”Jag är stark!” eller dylikt. Varför? Jag slår mig för pannan varenda gång jag ser något sådant. Vem kallar sig själv för ”stark” egentligen? Obotligt löjligt. För att inte tala om kommentarsfältet som är fyllt till bristningsgränsen av kommentarer med innehåll som ”Du är stark gumman, du klarar det här” ”Tro på dig själv, du är sjukt stark” Jag ser framför mig hur man får någon form av kick från ett sådant beteende. Hur man fotar sig själv med sin iphone i sina gina tricot-kläder och myser vid tanken på att få dela den enda lyckade bilden av en session på 100 bilder där man riktigt ser hur styrkan lyser ifrån personen i fråga. Det är viktigt att vara stark!
Carpe Diem!
Jefferson airplane White Rabbit
It was me and Jim
dödslängtan
Byter sänglakan efter en hård helg och skakar täcket vilt omkring mig. Efter avsaknad av tobak under dessa fyra dagar har jag uppenbarligen återfått en gnutta luktsinne. Då jag skakar täcket som mest intensivt når en blandning av julmatsos, svett och uppkastning min näsa och slungar mig nästan bakåt av obehag. Tänker för mig själv att källan måste vara jag själv och att jag onekligen måste sköta min hygien. I samma stund faller ett par stela, vita underbyxor ur det nytvättade påslakanet och träffar mig i ansiktet. Jag trodde fram tills denna dag att min ångest och avsaknad av livslust inte rotade sig i något konkret, ack så fel jag hade.
smack my bitch up
Fördomar 2. Politik är att vilja
Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna.
Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste.
Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte.
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser.
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.
De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans.
Hatet
När folk försvarar sitt Gyllene tider-lyssnande med "det påminner om sommaren" och "men, man måste lyssna på det här på sommaren" "Jag gillar ju inte Gyllene tider egentligen men pappa har alltid spelat det på sommaren sen jag var liten. Så nu är jag van vid att vi måste lyssna på Per Gessle varenda fest"
Undergjord the FILM
Som några av mina fans vet, men som jag inte nämnt på bloggen håller jag på att skapa.
Jag har alltså som mål att filmatisera hela sommaren och alla spektakulära händelser som kommer att inträffa. Som vanligt då jag säger något eller lovar något så blir det aldrig av och så även den här idén. HA! Trodde ni. Jag
har visst gjort en film, i smyg. Här kan ni själva se.
http://www.youtube.com/watch?v=Hf0Dm-OaTNk&feature=player_embeddedFilmen börjar lite estetiskt med en sommargrön ruta, där det även står vad jag valt att kalla filmen (Observera att detta bara är en demo och hela versionen släpps 2034)
Vidare får ni själva lista ut vilka av er vapendragare som medverkar och vilka som inte gör det.
Piz eeud
Kylskåpsnöden
Ibland är livet som droppande smält honung direkt från burken.
Ibland är livet som en svalkande bris under en het bussfärd i mellanöstern.
Ibland är livet som två goda wienerbröd efter två hårda nätter i en primitiv trappuppgång.
Men ibland är livet som när någon yttrar öknamn likt "farmorshosta" över wienerbröden som du är i full färd att förtära.
Då känns livet plötsligt som en toalett i ett utvecklingsland och det är den känslan vi idag skall komma att förnimma i denna post.
Man söker lycka, man söker frihet, kärlek och tröst, man öppnar kylskåpet i hopp om att hitta någonting som får kvällen att gnistra och spraka lite extra.
Det var precis vad jag gjorde. Kvällen den 7 april klockan 23.55 på besök hos en god vän.
Vad jag inte reflekterat över så våldsamt var den gode vännens längd och längden på den gode vännens övriga familjemedlemmar.
Jag var hungrig, lite småsugen och på jakt efter något ätbart. Sittandes i familjens soffa funderade jag på hur jag skulle lägga fram matförslaget på bästa sätt, så att jag skulle nå fram gång utan att verka oartig.
Sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar innan jag slutligen vågade fråga om en bit bröd.
Jag blev beviljad bröd men blev också tvungen att hämta brödet själv och DET syskon, det var inte det lättaste.
Där stod jag ensam, rädd, handfallen och undrade om jag någonsin skulle räcka upp till smöret eller om jag skulle tvingas äta ett ynka torrt knäckebröd utan smör och känna mig som Beppe Wolgers på 70-talet.
Mitt vackra huvud nådde med näppe upp till handtaget på kylskåpet, förnedringen var ett faktum.
Tyvärr slutar denna historia olyckligt eftersom jag aldrig vågade kalla på hjälp. Torra knäckebröd är inget att rekommendera.
Trendig fika i dirty south
...
Givande diskussion med vapenbroder Lindon
Livet som resenär
Visst är det fantastiskt att vara på resande fot? Få upptäcka och utveckla sig på annan ort, få föreviga en fin omgivning i samspel med sin brunbrända, solkyssta kropp. Idag har jag därför valt att dela med mig av mina egna semesterbilder, plats och datum syns under varje bild.
Sachsenhausen, 2010
Berlin 2010
Ravensbrück 2010
Kalmar domkyrka (som missionär) 2010
Sachsenhausen, 2010
Berlin 2010
Ravensbrück 2010
Kalmar domkyrka (som missionär) 2010
ÖWL!!!
jag måste skärpa mig, jag måste tro på mig, jag äter falukorv och snabba makaroner.
Vem tror jag att jag är? Sitter för tillfället med ett öga halvöppet och resten av ögonen stängda.Tänkte eftersom jag läst på min gode vän, kompanjon och vapendragare Lindon von Tidbits blogg att jag är värd mer än livet själv, att jag borde skriva något tämligen intressant här, frågan är vad det nu skulle vara. För närvarande tänker jag på ett torg i malmö, och en cigarett. Blickar ut över min boning men ser ingenting intressant, förutom tredubbel text och en legitimation. Omständigheterna får mig att fråga mig själv, vad i helvete?
Så... vad har jag gjort för att försämra världen idag?
Svaret på frågan är simpelt, och i enlighet med vad ni än skulle gissa, jag har druckit ÖWL!!!
Kylan blev radikalt påtaglig efter att jag nämnt att jag druckit skattefri öl, trots att fallet borde vara omvänt.
Tillverkningsprocessen är svår, tro mig!
Jag har kämpat dag ut och dag in för att få till den mest perfekta hembrygden av just ÖWL!
SÅ, därför tänker jag tillägna detta fantastiska inlägg till mitt levebröd, min livscykel och min vardag, ölbryggeri!!!!
Det började en vacker vårdag i april år 1969, jag hade laddat, taggat, slagit klackarna i taket inför dagen då jag äntligen skulle få starta upp tillverkningen på riktigt. Startar upp med att icke gå in på detaljer, då detta är ytterst privat!!
Hur som haver, blev jag förbannat full på mitt egna bryggeri, ty mina hemmagjoda öwl gick inom kategorin "stark, stark, in i helvetes stark öwl" Detta kan förklara skicket då jag sitter här och försöker lokalisera mig.
Men värt var det, värt som in i helvete!!!
(URSÄKTA EVENTUELLA STAVFEL, MEN JAG TÄNKER INTE BE OM URSÄKT FÖR DET)
Vem tror jag att jag är? Sitter för tillfället med ett öga halvöppet och resten av ögonen stängda.Tänkte eftersom jag läst på min gode vän, kompanjon och vapendragare Lindon von Tidbits blogg att jag är värd mer än livet själv, att jag borde skriva något tämligen intressant här, frågan är vad det nu skulle vara. För närvarande tänker jag på ett torg i malmö, och en cigarett. Blickar ut över min boning men ser ingenting intressant, förutom tredubbel text och en legitimation. Omständigheterna får mig att fråga mig själv, vad i helvete?
Så... vad har jag gjort för att försämra världen idag?
Svaret på frågan är simpelt, och i enlighet med vad ni än skulle gissa, jag har druckit ÖWL!!!
Kylan blev radikalt påtaglig efter att jag nämnt att jag druckit skattefri öl, trots att fallet borde vara omvänt.
Tillverkningsprocessen är svår, tro mig!
Jag har kämpat dag ut och dag in för att få till den mest perfekta hembrygden av just ÖWL!
SÅ, därför tänker jag tillägna detta fantastiska inlägg till mitt levebröd, min livscykel och min vardag, ölbryggeri!!!!
Det började en vacker vårdag i april år 1969, jag hade laddat, taggat, slagit klackarna i taket inför dagen då jag äntligen skulle få starta upp tillverkningen på riktigt. Startar upp med att icke gå in på detaljer, då detta är ytterst privat!!
Hur som haver, blev jag förbannat full på mitt egna bryggeri, ty mina hemmagjoda öwl gick inom kategorin "stark, stark, in i helvetes stark öwl" Detta kan förklara skicket då jag sitter här och försöker lokalisera mig.
Men värt var det, värt som in i helvete!!!
(URSÄKTA EVENTUELLA STAVFEL, MEN JAG TÄNKER INTE BE OM URSÄKT FÖR DET)
Stopp! hammardags!
